Han byggde paviljong som speglar Grönlands natur

— Min kreativitet stimuleras bäst när jag lär känna en ny kultur. I Skandinavien lär jag mig inte alltid tillräckligt mycket och Grönland var ett stort frågetecken, säger arkitekten Konstantin Ikonomidis, som från första början åkte till Grönland för att han blev rastlös i Sverige. Några år senare fick han i uppdrag av UNESCO att bygga och designa en byggnad i området Aasivissuit-Nipisat, ett av Grönlands tre världsarv.

Den lilla fiskebyn Sarfannguit i västra Grönland är med sina omkring 100 invånare den enda aktiva byn inom UNESCO-området. Hit kan man segla en gång i veckan från Grönlands näststörsta stad Sisimiut, en segeltur på ungefär en timme. Sedan kan man välja om man stannar en vecka, eller fem minuter tills båten går tillbaka. Konstantin Ikonomomidis från Helsingborg valde det tidigare alternativet och förlängde dessutom antalet veckor, eftersom han byggde paviljongen Qaammat av glasblock.

— Jag ville göra ett verk som människor kan uppleva, och som kan väcka uppmärksamhet. Jag tycker att Grönland får för lite internationell uppmärksamhet. Det funderades också mycket på hur man kunde få mer folk till byn, och eftersom vandringsleden The Arctic Trail går igenom byn så kan paviljongen fungera som en startpunkt för vandringen och väcka uppmärksamhet bland folk som vandrar igenom.

Byggnaden står på metallstolpar på vilka glastegelstenarna sedan placerats på varandra. Totalt handlar det om fem ton stenar, och transporten fungerade bra till sjöss men var mera utmanande på land, i den grova terrängen. Fem personer hjälptes åt att transportera glaset på fyrhjuling, en syssla som tog en dag.

Naturen är väldigt känslig i grönländsk kultur och historia.

Konstantin Ikonomidis, arkitekt.

Verket är beläget vid vattnet, väl synligt för de som seglar förbi. Glaset speglar också reflektioner från ljuset, vilket gör att det kan ändra färg och dra till sig uppmärksamhet. Innan Konstantin Ikonomidis började bygga, samlade han in historier från byborna i Sarfannguit.

— Jag pratade med dem och lyssnade in deras relation till naturen. Naturen är väldigt känslig i grönländsk kultur och historia, man har stor respekt för naturen och alla jag träffat har en speciell relation till den genom vandring, fiske eller jakt. Landskapen i Grönland är också väldigt stora och mäktiga, och allt detta ville jag lyfta fram i min byggnad.

NAPA, Nordiska institutet på Grönland sponsrade en workshop för lokalbefolkningen, så att Konstantin Ikonomidis kunde demonstrera hur byggnaden byggdes. Varje deltagare fick ett glasblock och tillsammans byggde de ett stenröse som är placerat så att det visar vägen till paviljongen. Grönland har en lång historia av stenrösen, som användes bland annat som ett jaktverktyg för att vägleda renar.

— Jag tänkte att det är kul för de lokala att känna att de är en del av det, genom att ha kännedom om hur den byggts, säger Konstantin.

Han har rest mycket i sitt arbete, och bott på många platser på jorden. Gambia, Himalaya, och direkt efter Grönland blev det Tanzania.

— Jag skulle gärna vilja visa människorna här i Tanzania hur man bor i Grönland, så att de får se kontrasterna de annars inte skulle se. Många grönländska fotografer fotar Grönland till exempel, men egentligen är de kanske mer intresserade att se andra platser. Jag har tidigare jobbat med fotoprojekt där jag fotat folk som bor i avlägsna byar. Historier är största bränslet till min kreativitet, säger han.

Grönland gav honom möjligheten att bo så nära naturen han någonsin tidigare gjort, och han vill lyfta fram sin bild av människorna i Grönland.

— Min upplevelse av Grönland är att folk generellt är väldigt gästvänliga och öppna. Folk i Grönland lever i balans med naturen. Man jobbar, men om det är fint väder och jaktsäsong så är det helt okej att ta två dagar ledigt. Det är inte så stressigt, utan mer harmoniskt. Jag hoppas att Grönland alltid kommer vara en del av mitt liv.

Läs mer om Konstantin och hans projekt på hans hemsida.