Läs fler nedslag från Kura Skymning

Totalt 1875 kulturinstitutioner runtom i Norden och Baltikum var anmälda till Nordiska litteraturveckan den 15-21 november. Många av våra lokalavdelningar läste högt under Kura Skymning, här kan du läsa några tidigare tillbakablickar. Även i Ätradalen, Pajala och Västerås slog man upp Sally Salminens Katrina, och här följer återgivande från några deltagare.

Kura skymning x 2 i Ätradalen

Vi startade i Ätranskolans matsal måndagen den 15 november. I dämpad belysning med levande ljus läste Anita Thol med inlevelse de utvalda kapitlen ur boken Katrina av Sally Salminen. Anita trollbinder verkligen åhörarna med sin fantastiska röst. Vår ”egen” deckarförfattare Ingemar Johansson berättade om sitt författarskap och det blev en resa i ord och ton. Han är en bokslukare av stora mått och gillar sambandet mellan dikt och musik. Vi fick många exempel från norska och svenska författare och tonsättare. På fredagskvällen den 19 november avslutade vi den nordiska litteraturveckan i Vinbergs församlingshem. Där läste Birgitta Kahnberg samma text och visade även ett bildspel från Åland efter en resa som gjordes 2013. Fotot med den röda stugan visar Sally Salminens barndomshem på Åland. Bildspelet var mycket uppskattat och vi fick en liten rundresa på Åland. Båda kvällarna var stämningsfulla i stearinljusens sken och gav glädje och gemenskap i novembermörkret.

Text: Marita Sköldborn Gustafsson
Foto: Rolf Nilsson

Kura skymning på gränsen till Finland

”… Hennes hjärta stod stilla. Vilket skulle bli hennes hem? Där på vägens vänstra sida…”

”… Hänen sydämensä lakkasi lyömästä. Mikä olisi hänen kotinsa? Tien vasemmalla puolella…”

Det är högläsning med värme och inlevelse, och ljuset i lokalen faller bara på de båda uppläsarna. Texten de läser kommer från den åländska romanen ”Katrina” av Sally Salminen. De läser växelvis på svenska och finska. De flesta i publiken förstår båda språken.

På spark, med bil eller promenerandes har fyrtio personer tagit sig till Biblioteket i Pajala. Snön har lagt sig, likaså mörkret. Äntligen får vi Kura skymning, efter uppehåll år 2020. Coronan förstås.

Pajala ligger bara två mil från den finska gränsen, och närmaste ort är finska Kolari. Vi är vana att samarbeta om lite av varje – så också att fira Kura skymning. Vartannat år i Pajala och vartannat i Kolari. Vi har alltid två uppläsare – en som läser på finska och en på svenska.  De turas om att läsa ett kort stycke, och den som händelsevis inte skulle förstå svenska eller finska, kan följa texten på sitt språk på ett blad som vi delat ut. Våra uppläsare är AnneCatrine Uusitalo och Katariina Korhonen. Det passar särskilt bra att årets författare kommer från Åland.

Åland en självstyrande svenskspråkig del av republiken Finland, präglad av den speciella historia det måste bli när befolkningen i släktled efter släktled lever på de tusentals öarna i Ålands hav. Åland heter Ahvenanmaa på finska. Ahven härleds ibland till det fornnordiska ordet ahvan för vatten, som i sin tur är släkt med det latinska ordet aqua. Men de flesta associerar nog Ahvenanmaa till fisken abborre, som heter ahven på finska.

Romanen ”Katrina” beskriver en ung kvinnas liv på Åland. Hur hon får en hel del törnar av livets framfart, men ändå tar sig fram tämligen helskinnad tack vare humor och ett jädrar-anamma. Avsnittet som valts ut för uppläsningen var en riktig cliff-hanger och alla blev sugna på att få veta mer om hur det gick. Och det känns på något sätt högtidligt att veta att i samma stund (eller nästan i samma stund) pågår samma aktivitet på många orter i Sverige och dessutom i Föreningen Nordens alla medlemsländer och -regioner. 

Efter högläsningen bjuds vi på musik. Erling Fredriksson, vilken tillgång. Musiker, kompositör, manusförfattare, medlem i gruppen Jord, längre tillbaka i tiden medlem i Euskefeurat. Listan kan göras lång. Men den här kvällen gjorde han sitt första soloframträdande. Med sig själv, sin gitarr och en loop pedal.

I lugnt tempo, med humor och utan krusiduller pratar han sig framåt mellan låtarna. Som de flesta är egenkomponerade, och med underfundiga texter på svenska eller meänkieli. Erling Fredriksson berättar om sin musikaliska resa och om den kulturella; mestadels i södra och mellan-Sverige. Om sin bakgrund i byn Peräjäävaara i Pajala kommun. Idag är han tillbaka i Pajala och teaterchef för Tornedalsteatern. Han berättar att han aldrig komponerat så mycket musik som nu, när han är teaterchef.

Erling Fredriksson har sitt finger med i de flesta kulturevenemangen här. Han är en kulturell mångsysslare, åtminstone i den genre som har med ord och musik att göra. Hans debut som manusförfattare var till musikalen ”Den lyckliga laxen”. En skapelseberättelse om Tornedalen, som framfördes vid millennieskiftet. Han sparkades igång av Mikael Niemis: ”men vafan, skriv själv”, som hade tröttnat på att Erling tjatade på honom att skriva manus. Erling skrev manuset själv och det blev succé. Det har blivit många manus efter det.  

Bakom Erling Fredrikssons scen hänger tre ranor. De är en del i lokalavdelningens pågående projekt om ranor. Ranor är en vävd väggbonad typisk för nordkalotten från Ryssland i öster till Norge i väst. Från början användes ranan som värmande isolering i kåtan eller i stugan. Eller som täcke om natten. Och även som täcke vid slädfärder efter häst eller ren. Ranan vävs i ullgarn, ibland tjockt som Lovikkagarn, ibland tunn entrådig fin ull. Projektet kommer förmodligen att utmynna i en utställning och kanske i en småskrift med många bilder.

Text: Monika Luiksaar Lund
[email protected]

Föreningen Norden kurade skymning i Västmanland

Föreningen Norden arrangerade den 16 november sin årliga högläsningskväll Kura skymning i Stadsbibliotekets hörsal. Samma text läses kvällstid under den Nordiska litteraturveckan på respektive språk runtom i Norden, numera även i Baltikum.

Temat i år var Drömmar och längtan. Det var också ett fokus på Åland, som i år och nästa år firar 100 av självstyre.

Högläsningstexten var hämtad ur romanen Katrina, en folklivs- och skärgårdsskildring från författaren Sally Salminens åländska hembygd.

Traditionsenligt var det Harriet Pettersson som läste textutdragen och berättade om boken. Sven G Sjöberg från Visans vänner kompletterade som alltid med sång till gitarr. Det blev en hel del gamla bekanta sjömansvisor.

De båda avtackades efteråt med fina praliner och åhörarna bjöds på cider och småkakor.

Text och foto: Hans-Erik Montelius