Nordiskt boktips: Två kompromisslösa poeter

Alfred Arvidsson, bibliotekarie på Nordens Biskops Arnö, tittar närmare på två ikoniska och stilbildande nordiska diktare – den norske poeten Tor Ulven och den danske Michael Strunge. De levde i samma tid, men var på många sätt varandras totala motpoler.

Text: Alfred Arvidsson
Foto: Tor Ulven (till vänster) är fotad av Lars Aarønæs. Michael Strunge (till höger) är fotad av Gregers Nielsen.

Idag ska vi titta på två ikoniska och stilbildande nordiska diktare i modern tid. Två diktare som levde ungefär samtidigt och som båda gick bort alltför tidigt. Två diktare som inte heller är särskilt kända för den svenska allmänheten. Och samtidigt två diktare som på många sätt är varandras totala motpoler.

Jag talar om den norske poeten Tor Ulven (1953–1995) och den danske Michael Strunge (1958–1986). Danske Tor Ulven debuterade 1977 med I skyggen av urfuglen. Från början var han inspirerad av surrealismen, men kom att utveckla en helt egen, personlig form av lyrisk modernism.

Ulven delade inte surrealismens tro på att människan kan uppnå en dynamisk befrielse genom att låta det undermedvetna uttrycka sig fritt. Han såg i stället människan som obönhörligen låst i subjektiv smärta, i tidens dimension och i en existentiell isolering. Samtidigt fanns hos honom en stark längtan efter att nå ut till den naturliga världen, vars enkla livsformer utgjorde en befriande kontrast till subjektivitetens hjärnbur.

Tor Ulven skriver i sin samling Etterlatte dikt:

Hvis det nødvendigvis må finnes liv så la det være
Grønske, slim på svarte fjæresteiner
Under lyset fra døde stjerner
Som ingen hjerne har avbildet

Poesi präglad av stillhet och tomhet

Förgängligheten är ständigt närvarande hos Tor Ulven. Han hyste en stark fascination för arkeologi och geologi och använde återkommande metaforer hämtade från dessa områden. Värt att nämna är också att Tor Ulven var mycket förtjust i svensk litteratur. August Strindberg, Gunnar Ekelöf och Erik Johan Stagnelius hörde till hans favoriter.

Tor Ulvens livsfilosofi är djupt pessimistisk. Vi är onekligen dömda till förintelse, och under den korta tid vi är här är vi smärtsamt isolerade och upptagna av våra egna inre plågor. Men det som framför allt är påtagligt hos Tor Ulven är den otroliga stillhet och tomhet som präglar hans poesi. Känn bara på denna beskrivning av en norsk stad under decembers sista dagar:

Slutten av desember. Nattemørket der hvor ettermiddagen skulle vært. Næsten billøst, rent for fotgjengere. Kulden fikk nese og ører till å føles mot de indre, hule aktive delene av hodet. Lyskasterne over den tomme skøytebanen, villaveien fra et gammalt fotografi, en sommerdag med sterk heggeduft. Fortapelse. Aldri komme tilbake til dem som venter. En glede som å lese om en annens redsel, som ikke å tilhøre noen. Ikke høre noen som roper på deg. Vi fortsetter forbi ordene mot den ytterste snø og tankeløshet.

Tor Ulven levde isolerad under större delen av sitt liv och gav endast en enda intervju, 1993, till den norska litteraturtidskriften Vagant. Mot slutet av sitt liv började han skriva prosa, där romanen Avløsning räknas som hans främsta verk. Boken finns i svensk översättning av Nils Sundberg, utgiven på Flo förlag 2018. Tor Ulven valde att avsluta sitt liv den 18 maj 1995.

Den romantiska visionens, nattens och storstadspulsens poet

Om Tor Ulven är stillhetens, kylans och distansens poet, är den danske Michael Strunge (1958–1986) den romantiska visionens, nattens och storstadspulsens poet. Djupt förankrad i 1980-talets punk- och new wave-kultur, med ena foten i den franska symbolismen, sökte Strunge ständigt att utvidga livet och nå det transcendenta.

Strunge debuterade 1978 med Livets Hastighed, där den berömda slutdikten Det kommende i hög grad sätter tonen för hela hans författarskap, med en visionär tro på att poesin kan skapa en ny sfär för den unga generationen att leva i. Men det är i hans andra diktsamling, Fremtidsminder, som han – enligt mig – når sin poetiska höjdpunkt. Här framträder Strunges extatiska fantasi och kosmiska vision som tydligast. Känn bara på denna inledning:

Bag den duggede rude ser jeg stjerner, byens og himlens, under drejer kloden, Over mig er verdens rum åbent og herfra strømmer tanker og billeder ind.

Eller i det fantastiska:

Det er fantastisk nu- det der sker nu- som for en million år siden. Himlens deking i rød blå og græn. Overvindelsen af rum når stjernerne lyser og spejles i dine øjne – dine hænder søger i jorden og finder sig selv i stum enighed. Lyset er fantastisk, når byen genfødes endu engang og lydene bekræfter vor existens.

Sin generations röst

Medan Tor Ulven levde isolerad från kulturlivet var Strunge på ett helt annat sätt sin generations röst. Inte sällan finns ett ”vi” i hans dikter som representerar en ung, sökande punkgeneration som vill bryta sig loss från småborgerlighetens kedjor. Här är dikten Drømmens faner från diktsamlingen Vi folder drømmens faner ud:

Vi er drømmens bannerførere selv om vor naivitet bærer dybe ar fra hverdagens kampe.
Vi forkynder velvære og bløde senge brugt til søvn og elskov.
Vi synger i specielle frekvenser der får murene af norm og ensartethed til at vælte.

Strunge var extremt produktiv under sina verksamma år och genomgick en viss förändring under sina senare år. De sena diktsamlingarna Verdenssøn och Billedpistolen präglas av en mer brännande, individuellt betonad svärta. Hans problematik med manodepressivitet, som periodvis ledde till sjukhusinläggningar, blir allt tydligare. Under en manisk episod hoppade han ut genom ett fönster och dog den 9 mars 1986.

Värt att inflika är att Michael Strunge även har satt sina spår i Sverige. Diktargruppen Malmöligan, med namn som Håkan Sandell (som var personlig vän till Michael Strunge), Kristian Lundberg, Clemens Altgård och Lukas Moodysson, tog djupt intryck av Strunges poesi. Joakim Thåström skrev hyllningslåten Beväpna dig med vingar 2012 tillägnad Michael Strunge. Även poeten Ola Julén talade ofta om Strunge som en av sina främsta inspirationskällor.

Som ni märker är det två rätt olika poeter. Samtidigt två poeter som var totalt kompromisslösa i sina individuella poetiska visioner och som ville nå in till livets kärna och mysterium. Det gör dem båda till ett måste för den lyrikintresserade i Skandinavien.