Östersund

Föreningen Nordens Östersundsavdelning utgör i princip också Jämtlands distrikt.
Östersundsavdelningen bildades redan 1926. . Då Ragundaavdelningen i och med 2011 års utgång upphörde, är Östersundsavdelningen fr.o.m. 1 januari 2012 i distrikts funktion.

Vill du engagera dig? Ta kontakt med vår styrelse:

Ordförande: Håkan Larsson

Sekreterare: Bert-Olof Zackrisson

Kassör: Jan Molde

Borderline(s) – Berättelser från gränsen

Borderline (s)  – Berättelser från gränsen. Det var temat för det evenemang som Östersundsavdelningen av Föreningen Norden hade bjudit in till kvällen den 16 november. Theres K Agdler berättade och visade bilder och filmer från sitt konstnärsprojekt som hon genomförde under åren 2020 till 2022, det vill säga under pandemin.

Under kvällen resonerade hon kring vad en gräns är och vem som sätter den. Gränser kan ju vara såväl geografiska på kartor som fysiska, men även psykiska.  År 2020 skulle Theres flytta till Trondheim under en period för att studera på konstakademin där. Samtidigt hade hon familjen kvar i Östersund så hon hade förstås tänkt sig att åka emellan Tröndelag och Jämtland så ofta hon kunde. Detta var dock ingen enkel sak under pandemin då gränserna stängdes och bevakades av beväpnade gränsvakter.  Dessutom infördes regler om tio dagars karantän för de som kom från Sverige. Hur skulle hon göra? Jo, hon gick! Tio dygn tog det från Rundhögen i Sverige till Stjördal i Norge. Därmed hade hon också klarat karantänsgränsen.  Svårigheterna med gränspassagerna inspirerade Theres till det konstnärsprojekt som resulterade i både en utställning och en bok – och detta föredrag.

Hon passerade gränsen åtskilliga gånger. Ibland med bil men ofta till fots eller på skidor. Ja, en gång simmade hon faktiskt över gränsen. Den simturen gick över ”Skiljevattnet”, inte minst för det talande namnet på den sjön. Det var inte alltid som hennes gränspassager skedde inom lagens gränser. Vi får hoppas att dessa eventuella lagöverträdelser är preskriberade nu.

Ibland färdades hon också, till fots eller på skidor, utmed gränsen. Det finns inga leder som går så. Hon fick därför gå eller skida i ganska oländig terräng. Gränsen är dock röjd när den går i skogsterräng. Redan är 1751 bestämdes nämligen att gränsen skulle vara röjd. På 1950-talet preciserades denna bestämmelse så att en röjd gata om fem meter ska finnas efter gränsen, det vill säga 2,5 meter på var sida riksgränsen.

När hon skidade efter gränsen i fjällterrängen i Jämtland råkade hon ibland ut för hårt väder då det var ”på gränsen” att det gick att ta sig fram. Sommaren 2021 vandrade hon efter gränsen. Hon gjorde därmed ”gula bandet”. Finns det ett sådant? Gröna bandet och vita bandet har många hört talas om som begrepp. De står ju för att gå eller skida från Grövelsjön till Treriksröset. Vad är då ”Gula Bandet”? Det begreppet hittade Theres på för att beskriva sin vandring efter riksgränsen som ju sedan flera hundra år tillbaka är utmärkt med stora stenkummel. Stenkummel som under 1900-talet målats gula. Vi fick lära oss att det nu finns totalt 642 gränsrösen mellan Sverige och Norge. Dessa gränsmarkeringar är som sagt stora stenrösen som vart och ett ofta väger mellan fyra och sex ton. De kröns med en så kallad ”hjärtsten” mitt i röset. På dessa hjärtstenar finns av tradition kungliga monogram ingraverade på båda sidor av stenen.

Theres berättade att det finns en gränstraktat från 1751 som bland annat stadgar att den som på något sätt skadar gränsmarkeringarna ska ”upphängas”. Denna traktat gäller fortfarande, men vi tror inte att den efterlevs riktigt så bokstavligt längre.

Theres säger som Rousseau sade redan på 1700-talet, ”Jag skriver i huvudet medan jag går”. Mycket av utställningen formulerades således redan under de vandringar som Theres gjorde denna sommar.

Under sina vandringar och skidturer efter gränsen tänkte Theres ofta på de, inte ofarliga, gränspassager som många gjorde under andra Världskriget. Tankarna gick förstås också till de ofta livsfarliga gränspassager över Medelhavet som många människor tvingas till i vår tid. Även om det var obehagligt med beväpnade gränsvakter mellan Sverige och Norge under pandemin så var det aldrig farligt för oss. Vi lever i en mycket priviligierad del av världen.

Det mycket fängslande föredraget med fina bilder avslutades med en trevlig pratstund med publiken där vi reflekterade kring varför gränserna stängdes så hårt under pandemin och kring vad vi kan gör för att undvika en sådan situation i framtiden.

Innan vi skildes åt denna kväll berättade Theres att hon nu arbetar med ett projekt om gruvbrytning i Jämtland. Det låter riktigt spännande tyckte vi i publiken. Just nu diskuteras ju nya gruvprojekt i länet som är långt ifrån problemfria!

Text: Jan Molde

Hur kan Norden försvaras?

Hur kan Norden försvaras? Det var ämnet för ett samtal med riksdagsledamoten Kalle Olsson och forskaren och docenten i krigsvetenskap, Håkan Gunneriusson, som Föreningen Norden i Östersund hade bjudit in till den 21 november. Samtalet handlade både om Sveriges väg in i Nato och vad ett framtida Natomedlemskap kan innebära för oss här i Mittnorden.

Från vänster, Anders Sundin, ordförande i Föreningen Norden, Östersund/Jämtland, tackade Håkan Gunneriusson och Kalle Olsson för intressanta inpass i kvällens samtal. Foto: Håkan Larsson

Hur kom det sig att Sverige bestämde sig så snabbt för att gå med i Nato? Självklart var det Rysslands angrepp på Ukraina den 24 februari som satte igång den snabba processen.

Kalle Olsson menade att Sverige alltid haft ambitionen att välja samma väg som Finland. Finland hade dock siktet inställt på ett Natomedlemskap mycket tidigare än Sverige. Det blev ett faktum att förhålla sig till.

Kalle, som är född 1984, berättade att frågan om ett Natomedlemskap inte var så laddad för honom som för många äldre socialdemokrater. Men att frågan om ett Nato-medlemskap inte blev en större fråga inför valet i september överraskade både Kalle och många andra. Inte ens Vänsterpartiet som varit så tydliga Nato-motståndare lyfte frågan i valrörelsen. Ja, det var ju en mycket ensidig valrörelse konstaterade både Kalle och Håkan. Det var inte bara Nato-frågan som försvann där.

Men hur ser då möjligheterna ut för ett svenskt Nato-medlemskap? Mycket hänger nu på hur Turkiet förhåller sig, menade Håkan. Där är det val i juni. Mycket talar för att Erdogan, av inrikespolitiska och valtaktiska skäl, vill hålla frågan öppen ända fram till dess.

Hur stor är risken för att kärnvapen kommer att placeras i Sverige om vi blir Nato-medlemmar? Det var en av alla frågor som moderatorn för kvällen, Håkan Larsson, ställde. Svaret han fick var att Nato sannolikt inte är intresserad av detta. Men om så skulle vara, krävs det ett svenskt politiskt beslut för att tillåta detta. Nato har inga maktmedel att tvinga något land till det.

Vilka blir de största skillnaderna för Sverige och Mittnorden om vi blir medlemmar i Nato, var en annan fråga som ställdes. Svaren från både Kalle Olsson och Håkan Gunneriusson var att de faktiska skillnaderna inte blir så stora. Vi har sedan länge haft ett nära samarbete med Nato, men sällan talat öppet om det. Vi har, som det ibland har uttryckts, ”spelat under täcket” med Nato. Det kommer vi inte behöva göra längre. Det är, ur demokratisk synpunkt, en stor fördel.

Det står nu klart att Sverige måste sätta av betydligt mer pengar till försvaret. Detta behöver vi göra alldeles oavsett om vi går med i Nato eller inte, menade Kalle. Han lyfte också det faktum att det från övriga Nato-länder finns en förväntan på att Sverige, som det största landet i Norden, ska bli en viktig aktör i Norden. Hur Sverige ska leva upp till den rollen har knappt diskuterats än.

Kvällens samtal kom också att handla om vår civila beredskap i bred bemärkelse. Dessa frågor har tidigare nästan helt negligerats, men nu börjar medvetenheten på detta område öka. Det handlar både om sjukvård, där till exempel självförsörjning gällande mediciner och vaccin är viktiga. Det handlar naturligtvis också om självförsörjningsgraden när det gäller livsmedel. Det handlar om robusta elnät och mycket annat. Det kan också handla om att det kan komma krav på att kommunernas räddningstjänster ska vara utbildade i att röja minor, menade Håkan Gunneriusson.

Ja, detta var bara ett axplock av de frågor som avhandlades under kvällens samtal. Jag tror inte att det bara var jag som lärde mig en hel del inom detta område denna kväll.

Jan Molde