Ida Västerdal utforskar de estlandssvenska dialekterna

Svenska språket har omkring 10 miljoner talare. De flesta förstås i Sverige, men även i Finland, där svenska är ett officiellt språk och omkring 300 000 finlandssvenskar har språket som modersmål – en rest från tiden när Finland var en del av Sverige.

Fortsätter man på det historiska spåret hittas svenska år man bakåt i historien på fler ställen, bland annat i Estland, där estlandssvenskarna en gång var omkring 12 000 till antalet. Idag finns endast några få talare av estlandssvenskan kvar. Ida Västerdal forskar om estlandssvenska på Göteborgs Universitet, och driver Instagramkontot @estlandssvenskaaventyr där hon skriver om dialekterna i estlandssvenska.

Varifrån kommer ditt intresse för just estlandssvenska?

Jag får alltid frågan om jag har någon koppling till Estland eller estlandssvenskarna, men det har jag inte. Det var helt enkelt så att jag blev erbjuden ett jobb som assistent i ett forskningsprojekt om estlandssvenska och insåg att det här ju är det roligaste man kan hålla på med. För den som är intresserad av grammatik och språkhistoria är estlandssvenskan en outtömlig brunn att ösa ur.

Berätta om historien bakom estlandssvenska.

Estlandssvenskar kallas den svensktalande befolkning som i många århundraden bebott Estlands kustområden. När dessa svenskar kom dit och varifrån de kom vet man inte, men det mesta pekar mot att det har funnits en fast svensk befolkning där sedan 1200-talet. De har aldrig varit särskilt många – som mest ungefär 12 000 – men de har ändå bevarat sin svenska identitet och sitt språk. När vi talar om estlandssvenska så är det ett samlingsnamn för de olika dialekter som historiskt har talats i dessa områden. Tyvärr avfolkades Estlands svenskbygder nästan helt när invånarna tvingades fly vid andra världskrigets slut, men estlandssvenskarna håller ihop och bevarar sin kultur och sin identitet på andra sätt, framför allt här i Sverige dit de flesta kom.

Hur mår estlandssvenskan idag?

Eftersom det fanns liten anledning att föra dialekterna vidare sedan de etablerat sig här i Sverige är det endast några få äldre personer kvar som kan tala estlandssvenska. På så sätt mår den förstås inte så bra, men samtidigt är intresset och engagemanget för den estlandssvenska kulturen och för dialekterna stort bland både forskare och allmänhet.

Vad önskar du att fler visste om språket/kulturen/människorna/historien?

Jag vill att folk ska känna till att det fanns människor i Estlands karga kustlandskap som i 700 år odlade sin alldeles unika kultur och de talade de mest fantastiska, vackra och häpnadsväckande dialekter. Jag vill också att folk ska veta att det var krig och grymheter som tvingade dem att lämna allt detta som de hade byggt upp och vårdat i generationer, för samma hemskheter pågår ju fortfarande, bara lite längre ifrån oss.

Berätta om något intressant du lärt dig i din forskning!

En kul grej är att den estlandssvenska dialekten från ön Stora Rågö och färöiska har en oväntad likhet, trots att de ligger så långt ifrån varandra. De har nämligen båda en ovanlig typ av konsonantinskott som gör att vissa ord är nästan identiska. T.ex. heter ’sjön’ på färöiska sjógvin och på Stora Rågö-mål sjoggvin, ’byar’ heter bíggjar på färöiska och biggjar på Stora Rågö-mål. I dessa fall är alltså Färöarna närmare Stora Rågö än grannön Lilla Rågö, där motsvarande ord heter sjon och biar.