Islands statsminister: “Vi finner en stark tillit till Norden även här ute i periferin”
Trebarnsmamma, löpare, litteraturmagister, Liverpool-supporter. Och isländsk statsminister.
Katrín Jakobsdóttir är på middagsbjudning i Reykjavik. Bland ett gäng människor, alltifrån isländska snickare, poeter och skolelever till amerikanska psykologer, smälter Katrín in som vem som helst. Lätt och ledigt minglar hon om fårlår, böcker, väder och vind. Det finns ingenting kring henne som antyder att hon är statsminister, att hon är känd, att hon har makt. Hon är som alla andra på middagen.
Middagens värd inleder kvällen med att hålla tal, där hon berättar kort om gästerna hon bjudit in. Eftersom alla inte känner varandra ger värden en kortpresentation av samtliga och berättar hur det kommer sig att hon känner just dem. Värden berättar att hon är statsministerns löptränare. De träffas ett par gånger i veckan och springer tillsammans. Hon berättar om en löptur som beskriver Katrín. Mitt i Reykjavik springer de förbi ett gäng, troligen turister, som pekar och applåderar glatt mot dem. ”Känner du dem?” frågar Katrín förvånat. ”Nej, men jag tror att de känner till dig”, svarar tränaren. Katrín Jakobsdóttir är som alla andra. Och statsminister.
Statsminister i ett land med drygt 300 000 invånare, mitt ute i Nordatlanten. Geografiskt en bit bort ifrån övriga Norden, men för den sakens skull är Norden inte mindre viktigför statsministern, som glatt berättar om första gången hon pratade svenska.
–Det var med Henning Mankell på en litteraturfestival. Jag lärde mig snabbt att svaren i en svensk konversation alltid var ”just det” eller ”precis.”
För Katrín är de nordiska språken viktiga. Framför allt isländska som är ett litet språk med få talare, och där menar hon att ett ansvar vilar på islänningarna själva, vars språk allt oftare präglas av influenser från engelskan. Påverkan från USA märks inte bara i språket på Island, som geografiskt ligger mittemellan Nordamerika och Europa. Även i mataffärer flödar amerikanska varor och i gatubilden kan man lätt få känslan av att man befinner sig i USA snarare än ett litet nordiskt land, med stora bilar och stora portioner snabbmat. Men statsministern menar att detta till trots, är den nordiska samhörigheten stark även bland islänningarna.-De senaste undersökningarna som gjorts på Reykjaviks universitet kring internationellt samarbete visar att islänningar värderar det nordiska samarbetet högst av allt.
— Vi finner vi en stark tillit till Norden även här ute i periferin, säger hon.
Norden bor även i statsministerns bokhylla, och hon redogör för sin kärlek till svenska kriminalromaner när hon räknar upp favoriter i form av Maj Sjöwall, Henning Mankell och Stieg Larsson. Hon har också planer på att skriva en egen kriminalroman, men hon har inte hunnit, för hon har varit statsminister och det har pågått en pandemi. En pandemi som Island trots allt har hanterat bra och fick relativt tidigt under sommaren 2021 möjlighet att lätta på restriktionerna.
–Isländska befolkningen har varit väldigt solidarisk när det handlar om hanteringen av Covid-19. Många gånger har kanske islänningar svårt att följa regler, men genom hela pandemin har de varit väldigt solidariska. Vi i regeringen har gått ut med så mycket information som möjligt, också med förklaringar kring varför reglerna har införts. Då har det varit lättare att också följa reglerna, och därför tror jag att Island har klarat av hanteringen av pandemin ganska bra.
Vad menar du med att ni har svårt att följa regler?
— Det är en del av att vara islänning. Det kan vi också se genom att blicka bakåt i historien. Islänningarna ville inte tillhöra Norge för att de inte ville följa Kung Haralds regler. Så det är kanske en del av det vi kan kalla isländsk identitet. Men självklart följer vi samhällsregler på samma sätt som alla nordiska länder, vi är ju inte så olika sist och slutligen.
Glesbygd är något som i en eller annan utsträckning finns i hela Norden, men i ganska ojämna proportioner på Island, där 80 procent av befolkningen bor i sydvästra Island, medan övriga 20 procent är bosatta på resten av den 103000 kvadratkilometer stora ön. Statsministern anser dock att hon klarar av att inkludera alla, särskilt tack vare internet och sociala medier, som islänningar är flitiga användare av. 2016 hade 99 procent av alla islänningar internet och 96 procent var aktiva på Facebook.
— Jag åker också runt mycket i landet och möter människor, men det är klart att det är annorlunda nu jämfört när jag började karriären i Alltinget 2007. En stor skillnad är sociala medier, som gör landet mindre. På Island använder alla sociala medier, och då är det enkelt att få fatt i statsministern – och folk kontaktar mig.
Hur känner du kvällar som dessa då, när du ska äta middag och får frågor från nyfikna Nordenjournalister och amerikaner?
— Jag kunde ju sagt nej tack, men en del av att vara i politiken är att säga ja. Jag intresserar mig för människor och tycker att sådana här kvällar är intressanta, säger Katrín, på klanderfri skandinaviska och med en självklarhet som inger hopp och värme. Katrín Jakobsdóttir är som alla andra. Och statsminister.
