Nordisk bokcirkel firar 50 år

Föreningen Norden Hudiksvall-Hälsinglands bokcirkel har funnits i 50 år. Cirkeln träffas varje månad för att prata om en skönlitterär bok av en författare från ett nordiskt land eller Baltikum. Marianne Kivimäe som har varit med i cirkeln sedan 1985 delar med sig av sina tankar och minnen.

– Dessa samtal, koncentrerade kring något som alla har läst, är givande på många vis. Vi umgås socialt och möts, hur olika vi än är, i intresset för det vi tagit del av. I de många skärmarnas epok är levande samtal en guldgruva, säger Marianne Kivimäe.

Att cirkeln är avgränsad till enbart nordisk litteratur är en fördel enligt Marianne Kivimäe. Det ges ut mycket värdefull litteratur i de nordiska länderna, och kioskvältarna från USA och England känner ändå alla till.

– Under mina år som cirkelansvarig var det förbud på deckare, thrillers, science fiction och fantasy. Kategorier som jag anser dominerar marknaden till nackdel för annat värdefullt. Jag är bibliotekarie och är insatt i den svenska bokmarknaden efter många år som inköpsansvarig, säger Marianne Kivimäe.

Många av de danska och norska författarna har cirkeln läst på originalspråk. Men eftersom det blivit allt svårare att köpa eller låna norsk- och danskspråkiga romaner, gäller numera svensk översättning. En annan förändring över tid är att böcker går att läsa på platta och lyssna till – pappersboken regerar inte längre ensam.

I år har cirkeln hunnit läsa och diskutera ”Bomullsängeln” av Susanna Alakoski, ”Koka björn” av Mikael Niemi och ”Min ensamma kropp” av Elsie Johansson. I april läser de Björn Ranelids ”Tusen kvinnor och en sorg”.

Olika upplevelser leder till intressanta samtal

Nya medlemmar är välkomna i den mån det finns plats. Under åren har cirkeln varierat mellan 8 och 13 deltagare. Det får inte bli alltför många, då hinner inte alla vara aktiva. De ses en gång i månaden under ungefär två timmar. Det inledande momentet, då cirkelns deltagare en och en redogör för sin uppfattning om den lästa boken är jätteviktigt. Marianne poängterar att ingen åsikt är fel eller oväsentlig. Under den första rundan kan det dyka upp diametralt olika upplevelser av det som alla har läst, och det är utifrån det som samtalet sedan fortsätter.

– Det är oerhört väsentligt att om möjligt få med både män och kvinnor, samtalen blir så mycket mer intressanta då. Det är en klar fördel om deltagarna har skiftande ålder, en period hade vi en 50-åring och en 90-åring med. För närvarande är vi enbart pensionärer, men man kan ju alltid försöka ragga yngre genom att bjuda in dem till ett provmöte, säger Marianne Kivimäe.

Skar boken mitt itu

Marianne berättar att de under ett långt sommaruppehåll läste första delen av islänningen Jon Kalman Stefanssons “Trilogin om pojken”. Det var bara två som tyckte om boken, de andra orkade knappt läsa ut den. Men de som verkligen älskade boken fortsatte sina interna diskussioner kring de återstående två delarna. Det enda problemet med trilogin var att den var så tjock – 748 sidor – och omöjlig att hålla i. Marianne löste det med att helt sonika skära pocketen mitt itu med en kniv. 

Ibland läser de en bok av en Nobelpristagare. När cirkeln läste en bok av Peter Handke blev diskussionen kort.

– Vi försökte bortse från hans dåliga rykte, men det vi läste var urtrist. Den diskussionen blev kort. Men till all lycka var fikabrödet extra gott, det turas vi om att ta med oss och dricker kaffe efter pratstunden. Sedan får nästa person i cirkeln tala om vad vi ska läsa till påföljande gång, det är alltid lika spännande, säger Marianne Kivimäe.

Marianne Kivimäe (på bilden) har deltagit i den nordiska bokcirkeln sedan 1985. Hon lämnade för några år sedan över studieledaransvaret till Pär Bergroth (på bilden).