Kulturinstitution saknas än
“Den osynliga minoriteten” är vad tornedalingar, kväner och lantalaiset ofta kallas. Deras språk, kultur, mötesplatser och rättigheter är något som sällan blir berörda i politiska eller offentliga rum. Maja Mella, verksamhetsledare i Föreningen Norden Norrbotten, fick i uppdrag av Region Norrbotten att undersöka behov för kulturella utrymmen för utövandet av kulturen och språket meänkieli för minoriteten.
Frukostmöte med riksdagsledamöter
Den 22 mars hölls ett frukostmöte på riksdagen för att berätta om förslaget om att skapa en kulturinstitution. Frukostmötets inbjudare var de norrbottniska riksdagsledamöterna Ida Karkianen (S), Mattias Karlsson (M) och Birger Lahti (V). Där fick riksdagsledamöter möjlighet att delta och lyssna på utredningens slutsatser. Frukostmötet följdes av ett möte på North Swedens Stockholmskontor med myndigheter, för ett rundabordssamtal om skapandet av en kulturinstitution för tornedalingar, kväner och lantalaiset.
Det finns inte brist på kultur, men brist på en kulturinstitution, vad gör vi åt det?
sade Mattias Timander, ledamot i projektets kulturpolitiska referensgrupp, som satte ord på dagens ämne.
Många unga idag saknar språkförmågan, och fler är så pass assimilerade att kunskapen och utövandet av kulturen långsamt vittrar bort till följd av 1800- och 1900-talens assimileringspolitik. Däremot finns det ett stort intresse för språket och kulturen, som samhället bör möta upp idag.
Unga är “The lost Generation”
Rebecka Digervall, artist och kulturarbetare, medverkar i projektets referensgrupp, och vittnade om detta.
Vi i The Magnettes spelar runtom i världen och då ses vi alltid som en minoritet. Men alla vet inte om detta i Sverige. När vi var i Kanada fick jag möta urfolk, och höra deras berättelser som liknande vår. Vi unga ses ofta som “The lost Generation” för vi har förlorat vårt språkarv då väldigt få i min ålder kan tala meänkieli.
Rebecka Digervall, The Magnettes
Det allmänna har ett särskilt ansvar att främja rätten till språk och kultur för de nationella minoriteterna i Sverige enligt gällande lagstiftning. I språklagen (2009:600) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.
Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.
Vad skulle en kulturinstitution kunna innehålla?
För att Sverige ska kunna förverkliga sina åtaganden för tornedalingar, kväner och lantalaiset har Maja Mella i utredningen haft särskilt fokus på tre förslag:
- Informationscenter
- Mötesplatser och museum
- Forskning
Det ska skapas ett digitalt infocenter på webben. Det ska även skapas ett digitalt och fysiskt museum där man kan lära sig mer om kulturen i dåtid, nutid och framtid. Minoriteten själv har ett behov av fler mötesplatser för att utveckla sin kultur. Ett forskningsnätverk har även grundats i samarbete med sannings- och försoningskommissionen för att det ska ske en vidare forskning i olika ämnesområden om minoriteten. I institutionen ska det finnas ett särskilt utrymme för unga och barn att utöva och lära sig om sin kultur och språk.
Varför gör vi detta nu?
I november 2017 ställde sig politiker Bengt Niska upp i fullmäktige i Region Norrbotten och bad om att få tala på meänkieli, något som en officiellt erkänd minoritet har rätt till, men som sällan verkställs. Efter svårigheter med att hitta en översättare fick en politikerkollega ställa upp och översätta. Niska berättade då om upplevelsen av att tillhöra en osynlig minoritet, som saknar ett utrymme för sin kulturs utövande och efterlevnad. Sedan dess har staten 2020 tillsatt en sannings- och försoningskommission för att utreda historiska övergrepp mot folkgruppen under 1800- och 1900-talet.
Uttalandet i regionfullmäktige visade på ett behov av att utveckla en kulturinstitution. Under 2018-2019 gjorde regionen en intern kartläggning som sedan utvecklades till ett utvecklingsprojekt med Statens Kulturråd som medfinansiär 2020-2022. Med detta nationella och regionala stöd fick projektledaren Maja Mella uppgiften att utreda behovet för en kulturinstitution för tornedalingar. Under 2023 finansieras arbetet av kulturenheten vid Region Norrbotten där implementering och förankring av förslag är i fokus. Rapporten om utredningen kommer att publiceras senare i juni 2023. I ett nästa skede lämnas rapporten vidare till Regionfullmäktige. Förhoppningen är att utredningens förslag sedan ska bli verklighet.
Medverkande under mötena var Maja Mella, projektledare och sakkunnig. Janus Brandin, utvecklingsdirektör i regionen som är med och står bakom projektet. Kicki Nilsson, strateg Region Norrbotten. Regionrådet Linda Jonsson (V). Rebecka Digervall, artist och ledamot i projektets referensgrupp. Mattias Timander, frilansmoderator, kulturskribent och ledamot i projektets kulturpolitiska referensgrupp.
Meänkieli talas främst i Tornedalen och Malmfälten i Norrbotten. Men på grund av en stor utflyttning från Tornedalen under 1950-talet finns det också större grupper som har en koppling till språket i till exempel Stockholm, Umeå och Luleå. 150 000 människor i Sverige talar eller förstår meänkieli enligt en undersökning som gjordes på̊ uppdrag av Sveriges Radio och SR Sisuradio under 2005 (Eriksson 2005:5). Den största andelen av dessa är 50 – 64 år. Det kan ha hänt en hel del sedan dess och fler kan ha förlorat språket, men även fler och fler tar tillbaka sitt språk. Dessutom finns det alltid ett mörkertal.
Här kan du läsa mer om projektet Kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset:
Projekt – Kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset – Föreningen Norden