Nordiskt boktips: Elegant norsk nobelpristagare

Äntligen en nordisk nobelpristagare! Alfred Arvidsson, bibliotekarie på Nordens Biskops Arnö, tipsar om den norske författaren Jon Fosse som vann nobelpriset i litteratur 2023. Jon Fosses Septologin är inte lättläst, men upplevelsen av djup och empati för människans utsatta situation i världen gör romanen hela mödan värd.

Finns det fortfarande plats för de eviga existentiella och metafysiska frågorna i samtidslitteraturen? Eller blir litteraturen mer och mer trivial, lokal, trendkänslig och småaktig? Jag vill lyfta ett nordiskt exempel på det mer tungviktiga skrivandet, genom den nobelprisvinnande Jon Fosses Septologin (Septologien på norska). En roman som, trots att namnet syftar på talet sju, utgavs i tre delar år 2019–2021. 

Verket ses av vissa som Fosses Magnum Opus* i hans mångåriga författarskap. Om jag får spekulera bidrog Septologin i hög grad till valet av Jon Fosse som nobelpristagare 2023. Fosse lyckas här smälta samman och föra ihop de stora metafysiska frågorna i en ganska grå och stillsam vardag på det norska Vestlandet.

Konstens och tillvarons natur

Vilka frågor är det då Jon Fosse väver ihop så elegant? Först vill jag nämna det konstnärliga skapandet. Bokens två huvudpersoner är, säkert inte av en slump, båda konstnärer och heter Asle i förnamn. En av dessa Asle ställer ofta frågan vad som gör en målning bra. Denne förste Asle tycker att man kan avgöra om en bild är kvalitativ genom att visa ”hur en bild lyser”. Alltså inte huruvida den är populär hos grannarna eller säljer bra i romanens lokala galleri Beyer. Vissa av målningarna vill Asle till och med hellre behålla själv än att sälja, trots att han lever på sin konst.

Detta inre ljus i bilderna ska enligt Asle/Fosse vara av en högre sort och det för oss direkt vidare till bokens andra bärande tema: Guds natur. Både Jon Fosse och den ene Asle i boken är troende katoliker. Och även om Asle ofta ber latinska böner och rosenkransen går hans spekulerande om gudomlighetens natur i en mycket mer mystisk, grundläggande och universell karaktär än några katolska dogmer gör. Fosse säger i Septologins första del att ”alla religioner är en”. Ett centralt budskap för Fosse är det traditionellt mystiska att Gud är något grundläggande som existerar i vårt själsliv, inte något vi tror på. Detta för oss in på den tredje frågan, nämligen alkoholismen.

Alkohol och intighetsmystik

Den andre Asle, också konstnär, är en mycket olycklig och försupen karaktär som drömmer om att dränka sig själv i havet och nå ett slags intighetens lugn. Detta likställer Fosse till en viss grad med ett sökande efter en ”lysande tomhet” som också mystikerna söker. Fosse beskriver här alkoholismens mekanismer på ett mycket träffande sätt, där den utsatte skildras med stor empati samtidigt som texten helt saknar alkoholromantiseringar. Den förste Asle har övervunnit alkoholens krafter med hjälp av konsten och andligheten. Den andre Asle försöker sluta dricka men blir offer för de starka och skakiga kroppskrafter ett alkoholmissbruk sätter i gång. På dessa sätt är frågan om konstens väsen, Gud och alkoholen intimt förbundna i Septologen.

Romanen är skriven på nynorsk men finns i en utmärkt svensk översättning av Lars Andersson. Jon Fosses Septologi är ett mycket omfattande romanverk. Den är dessutom skriven i en ganska experimentell prosa där meningarna binds ihop utan punkter. Verket är inte helt lättläst, men att uppleva djup och empati för människans utsatta situation i världen gör romanen hela mödan värd. Det gör till och med romanverket och Jon Fosses författarskap till den världslitteratur som är väl värt ett nobelpris i litteratur.

*Magnum opus är en latinsk term som betyder ”det stora verket”.

Text: Alfred Arvidsson
Foto: Tom A. Kolstad