Nordiskt boktips: “Fars rygg” av Niels Fredrik Dahl

Nordiska rådets litteraturpris är det förnämsta av de samnordiska priserna. Dess nomineringar och pristagare är ett ovärderligt verktyg för den litteraturintresserade i Norden. Det menar Alfred Arvidsson, bibliotekarie på Nordens Biskops Arnö, som tipsar om årets vinnare Niels Fredrik Dahls roman “Fars rygg”.

Text: Alfred Arvidsson
Foto: Árni Beinteinn

Romanens berättarjag spelar en perifer roll, och vi får föga detaljerad inblick i hans liv. I stället är det hans far som spelar huvudrollen och som konsekvent omnämns som “far” i texten, och där större delen av romanen utspelar sig innan berättarjaget ens är fött.

Skyddade societetsmiljöer

“Far” växer upp i en internationaliserad, progressiv överklassmiljö där han arbetar som framgångsrik domare i de internationella domstolar som finns under mellankrigstiden i Alexandria, Egypten. Faderns far, som genomgående omnämns som “dommeren”, beskrivs som en känslokall och egoistisk man, helt oförstående inför sonens och sin frus känslor. I romanen skildras olika episoder från hans barndom och ungdom, som bland annat utspelar sig i föräldrarnas skyddade societetsmiljö: i Alexandria, på en internatskola i Genève och i en norsk skola där han lever åtskild från sina föräldrar. De olika miljöerna beskrivs levande och läsaren förs snabbt in i de skildrade platserna, oavsett om vi befinner oss i en varm, kvav och insektsfylld egyptisk metropol, i de norska fjällen eller i isolerade lägenhetsmiljöer i Oslo.

Hitta ett sammanhang

Bakom denna uppväxtskildring finner vi som läsare en grundläggande mörk livssyn, där sonens och moderns ensamhet och utanförskap är den enda konstanten i ett annars mycket skiftande liv för dem båda. Sonen försöker under sin uppväxt, utan att lyckas, att hitta ett sammanhang där han trivs. Varken som ensamt cyklande pojke i Alexandrias internationella överklassmiljöer, eller i de skolklasser han går i Norge och Schweiz, eller i de scout- och socialistföreningar han frekventerar, finner han den värme och gemenskap han så förtvivlat söker. Modern upplever samma känslor, både som hemmafru i Alexandrias internationella societet och senare som isolerad, frånskild kvinna i diverse lägenhetsområden i Oslo. Allt detta sker i en 1930- och 1940-talsmiljö, med den tidens mörka politiska realitet som fond.

Ofrånkomligt mörker

I nästan all bra litteratur finns det något universellt i beskrivningarna av att vara människa, och så även här. Har man upplevt utanförskap, längtan efter kärlek eller sorg över alltings flyktighet, kommer man starkt att känna för “far” och modern Ellens livssituation. Ibland kan man kanske sakna ett ljus eller en motpol till allt lidande. Men det behöver ju inte alltid vara litteraturens uppgift. Litteraturen måste ibland få beskriva det ofrånkomliga mörkret i att vara människa på denna planet.