Nordiskt boktips: “Om uträkning av omfång”

När jag funderar på livets många mysterier återkommer jag ofta till tidens gåta. Hur otroligt fångna vi är av den. Tiden går obevekligen framåt, från födsel till död, och vi kan aldrig välja var i denna tidsaxel vi befinner oss. Alfred Arvidsson, bibliotekarie på Nordens Biskops Arnö, tar sig an Solvej Balles romanserie Om uträkning av omfång.

Text: Alfred Arvidsson
Foto: Asmus Oliver Lewis

Men vad skulle hända om tidens regler plötsligt förändrades, samtidigt som vi fortfarande var lika underkastade dess obönhörliga lagar? Det är en fråga som den danske författaren Solvej Balle utforskar i sin mycket uppmärksammade romanserie Om uträkning av omfång (Om udregning af Rumfang), där huvudpersonen Tara Selter befinner sig i en “loop” där 18:e november börjar om och om igen, utan att någonsin bli den 19:e november.

För den som har sett 90-talsfilmen Groundhog Day (Måndag hela veckan) eller tittat på Netflix-serien Russian Doll kommer upplägget att kännas igen.

Tara bor på den franska landsbygden med sin man Thomas, och hon försöker ständigt hantera det existentiella faktum att hon är fast i datumet 18 november. Dagen i romanen börjar om och om igen, och hon kan hela tiden välja att göra nya saker eller resa vart hon vill, men det blir aldrig den 19 november.

Hur hanterar då den stackars Tara denna situation? En sak som utmärker romanen är hennes ständiga vilja att utforska universums struktur, som den ter sig den 18 november. Hon lägger märke till ljuden hennes man gör i köket, reser runt först i Frankrike och sedan i Europa, och undersöker naturens detaljer – till och med stjärnhimlens struktur. Och till syvende och sist varför det har blivit som det har blivit?

Lyckas Solvej Balle med sitt projekt? Själv tog det lång tid innan jag började läsa hennes romanserie. Jag har länge känt en skepsis inför den känslomässigt avskalade och detaljfokuserade danska litterära minimalismens stil som hade sin storhetstid på 1990-talet och präglades av författare som Helle Helle, Pia Juul och Merete Pryds Helle bland andra. Ofta finner man en kall, registrerande och neutralt tonad berättarstil som inte riktigt tilltalar mig. Ofta väcktes frågan vid mötet med denna litterära rörelse: Vad vill denna text säga? Och varför jag skulle läsa detta?

Om uträkning av omfång lider fortfarande av den detaljfixerade, beskrivande tonen som kännetecknar den danska 90-talsminimalismen, men bryter också, tack och lov, med mycket av detta idiom. Inte minst genom att vissa delar av romanen får en existentiell och lyrisk klang som tilltalar mig mer.

Vad vill då Solvej Balle säga med sin romanserie? Kanske ett konstaterande av det existentiella faktumet hur fångna och maktlösa vi är inför de lagar som styr det universum vi lever i. Detta kan låta självklart, men i vår tid börjar vi alltmer tro på illusionen att vi själva kan styra våra liv helt och hållet. Om tidens lagar, gud eller universum (eller vad man nu väljer att kalla de principer som styr allt) plötsligt förändras, är det för oss bara att följa med? Eller, som Tara Selter gör, undersöka vad i hela friden det är som har hänt med tiden.