Piteås bokcirkeldamer såg teater i Skellefteås nya kulturhus

Den 8 september 2021 invigdes Skellefteås nya kulturhus Sara, uppkallat efter författarinnan Sara Lidman. Med sina omkring 80 meter sägs det vara ett av världens högsta trähus. Ett tag var det omtvistat huruvida Västerbottensteatern skulle få sin plats i huset eller inte, men det fick de, och nyligen satt medlemmar från Föreningen Norden Piteå i publiken och såg Musikanternas uttåg. Nedan berättar Christina Borgh Engman om upplevelsen.

Dagen innan vår resa kom nya direktiv angående coronaspridningen i länet och att man måste halvera den fullsatta föreställningen på Sara. Vi slank dock med som ett sällskap och kunde andas ut.

Blida, blåst och en bedårande soluppgång mötte den förväntansfulla gruppen på busstationen i Piteå, för vidare transport med bussen till Skellefteå med avgång 08:55. Det tog sin lilla tid att kliva på eftersom alla måste köpa sin egen pensionärsbiljett i automaten vid dörren.

Underbart vacker morgon som tyvärr mulnade till, plusgraderna gjorde trottoarerna osäkra för oss äldre damer, men avståndet till en av Saras ingångar var försvinnande kort.

Träkänslan och alla limbalkar förde oss genom en foajé till framsidans trappa, som ledde ner till bibliotek och restaurang. Här hade det byggts för att få in luft och rymd, och trädetaljerna avlöste varandra i olika färgkombinationer.

Först hade vi lyckats få en träff med en konstpedagog, som skulle guida oss genom den aktuella utställningen på plan två i en av utställningshallarna.

Det var en fotoutställning designad Krister Hägglund, som ett hommage till Sara och Missenträsk.

Vi möttes av en hel vägg med säkert hundra bilder av Krondiket, som varit/är en symbol för nybygget Missenträsk, alla bilder är tagna ur samma perspektiv under ett år av skiftande väderlek. Andra rummet upptogs av bilder från landskapet kring bebyggelsen i byn, naturfoto utan personer.

I tredje rummet fanns bilder av alla invånare i byn, familjeporträtt framför en av fotografen egenhändigt tillverkad bakgrund. Det var en trevlig utställning, väl värd ett besök!

Teaterföreställningen började klockan 13.00, och vi fick tid att besöka restaurangen på nedre botten huset, det var behövligt!

Vi blev insläppta i salongen enligt alla konstens regler, avskannade vaccinationspass, biljettkontroll och legitimation. Bra arbete av alla funktionärer och vi satt på varannan rad i halvfull salong.

Föreställningen är ett epos om fackföreningarnas intåg i Skelleftebygden i början av nittonhundratalet efter en roman av PO Enquist. Den utspelas i en tid när överheten behandlade arbetare som slavar och fattigdomen och nöden var stor, särskilt i Västerbottens kust och inland. Bara ordet socialist/socialdemokrat var ett skällsord, och Guds ord var allenarådande för bygdens folk.

Föreställningen innehöll många sånginslag, och en hel del humoristiska one-liners på Skelleftemål, innehåll och form följde annars i stort sett PO Enquists original.

Skådespelarnas ålder varierade, liksom de olika roller de spelade, minst sex stycken av dem var ungdomar, och hela ensemblen var på scen samtidigt i större delar av pjäsen. Välorganiserat och bra musikaliskt, en del musik var inspelat, en del var live på scen. Ensemblen var tight och välregisserad, allt flöt på utan avbrott och med inlevelse.

Lysande scenografi med små medel och fiffiga lösningar, scenbyten bestod av trälådor som flyttades runt och träpelare som sänktes från taket. Ett smärre avbrott i föreställningen i första akten när mikrofonerna inte fungerade på scen, men det tog sig efter lite justeringar. En stor eloge till alla skådespelare och tekniker och regissör och scenograf osv vill vi framföra för denna högst sevärda föreställning!

Vi funderade mycket över titeln på romanen, Musikanternas uttåg, och enades om att den associerade till den gamla sagan av bröderna Grimm, Stadsmusikanterna i Bremen, en saga som PO Enquist själv nämner i romanen. Läs och begrunda!

Hemresan gick fint med proffsig chaufför. Alla nöjda och glada efter en härlig kulturdag i vårt närområde.

 Text: Christina Borgh Engman, Föreningen Norden Piteå