Litterär utflykt i Västerbottens inland

Från Västerbotten härstammar flera författargiganter – PO Enquist, Sara Lidman och Torgny Lindgren, för att nämna några. Föreningen Norden i Piteå har en litteraturcirkel och nyligen begav de sig ut på en äkta litterär tur, en litteratur, om man så vill, i Västerbottens inland. En av medlemmarna är Chris Borgh-Engman, vars reflektioner kommer här.

I Piteå märks den kulturella närheten till Västerbotten mycket tydligt. Gränsen mellan Norr- och Västerbotten kunde dras mellan Luleå och Piteå, Luleå med sina industrier och arbetarkultur, och Piteå med sin landsbygd och religiösa framtoning.

Eftersom jag är söderifrån, Jämtland-Stockholm, och har bott i snart 50 år i olika delar av Norrbotten förvånas jag ofta över skillnaderna som finns i detta landskap med dess invånare och olika kulturyttringar. Och nu har jag inte ens nämnt vårt urfolk, som är grunden för den norrbottniska människans utveckling.

Detta är inledningen till mitt intresse för den litteratur från båda sidor om gränsen som har växt fram och vuxit genom åren i detta fascinerande brokiga landskap. Ett intresse som korsar alla gränser och som ständigt vidgar synen på vår gemenskap i nutid och dåtid. Leve bokcirklarna!

Skellefteå har hösten 2021 invigt ett nytt kulturhus, tolv våningar högt och helt byggt i trä. Kommunen har även fått medel att rusta upp en del av de fastigheter där deras käraste författare föddes och verkade under sin livstid. Lokala guider under sommarmånaderna hjälper till att hålla byggnaderna levande, de flesta ideellt.  

Närmast Piteå ligger Missenträsk, där Sara Lidman inspirerades till sina klassiker, tyvärr stängt för säsongen, men vi hade fått klartecken att besöka Hjoggböle och Raggsjöliden, samt bokat lunch på Åmliden, Källan SPA. Den 16 augusti klockan 8.00 bar det av, nio ampra läsande damer trycktes in i bussen och så var vi igång! Regnet hängde i luften men inga större syndafloder förväntades enligt SMHI, perfekt utflyktsväder!

Första stoppet var Hjoggböle bönhus, där våra guider, Marianne och Gunnar Hedman väntade. Väl insläppta i det ljusgula nyrenoverade religiösa trähuset, berättade de om de författare som levt i denna lilla by under nittonhundratalets början. Tvärs över vägen låg det gröna huset, PO Enquists barndomshem, som tyvärr inte kunde restaureras pga. omfattande skador. Men, en lokal snickare hade gjort en skalenlig modell av detta hus, där man kunde lyfta av taket och beundra interiören i de olika våningarna, ett snyggt hantverk. Kurt Samuelsson och hans syster Anita samt Hjalmar Westerlund, fanns även exponerade som lokala författare inne i Bönhuset. Kaffe och många frågor och svar avslutade vårt första stopp. Stort tack till dessa hängivna guider.

In i minibussen och on the road again, mot lunchen i Åmliden, Källan SPA. Fin resa på väg 370 genom Bolidens gruvområde, där vi passerade många smågruvor som ligger som ett pärlband i det varierande landskapet längs Skellefteälven. Vi passerade även Norsjö, och följde ibland de gamla linbanornas väg ända till avtagsvägen till Örträsk.

Åmliden låg fantastiskt vackert, högt utan att glänsa, med milsvid utsikt över skogslandet. Vårt första personliga möte här blev den kvinna som serverade oss vår pastatallrik. Det visade sig vara en tv-kändis, Ella Nilsson, känd från café Umeå, som numera förser kungar och baroner i Stockholmstrakten med västerbottniska läckerheter. Som kuriosa kan nämnas att hon har samarbetat med Torgny Lindgren i boken Maten. Hon guidade oss runt, och man blev ganska snart sugen att hoppa ner i den varma bassängen och få diverse handpåläggning för sina krämpor, men det fick bli en annan gång.

Härifrån var det inte långt till Raggsjöliden, Torgny Lindgrens paradis på jorden, en långsträckt by uppe på en ås med bländande utsikt över Stora Raggsjön och skogarna i fjärran. På andra sidan sjön ligger Kvarnåsens sågverk, numera nedlagt, där jag för övrigt passerat otaliga gånger på väg mot Jämtland, mitt paradis.

Vi möttes av Birgit Andersson, som var väldigt påläst om Torgny och hans familj, och vi fick en rejäl guidning i Raggsjö byahus, där utställningen om författarens liv prydde väggarna. Det var en härlig byggnad som tagits till vara, och den rymde delar av Torgny Lindgrens barndom och uppväxt, hans författarliv och utmärkelser han fått genom åren, allt i en salig blandning. En promenad på byavägen slutade vid farmors hus, där interiören talade om hur det var förr. Allas våra minnen flödade.

Utanför skolhuset stod den beryktade Stubbrytaren i all sin glans, en förfärlig mackapär som varje by med självaktning måste ha vid sekelskiftet. På gräsmattan tronade även en nysnickrad vägvisare, som pekade ut alla märkliga ortsnamn som fanns i närheten, eller i författarens fantasi? Förunderligt är det, att dessa trakter som en gång var så fulla av arbetsfolk, som slet och odlade upp Västerbottens inland och lämnade ett rikt arv efter sig, nu är avfolkningsbygder.

Människan lever inte endast av bröd allena, man förnimmer ljuset från forna släkten och hör hur det myllrar av röster som varit med och byggt upp landet i norr. Så var vi då på hemväg efter en mycket trevlig dag, sista stoppet blev Glommersträsk, med en fika på den lokala affären. Missenträsk låg snubblande nära.

Tack till alla deltagare, särskilt chauffören Birgitta och initiativtagaren Gunhild från Föreningen Norden!

Text: Chris Borgh-Engman, foto: Gunhild Östling, Chris Borgh-Engman