Aktuellt

12 maj 2021

Nordbor om Norden #3: Stine Hjelm Hjartland

Stine Hjelm Hjartland – Att vara norska och nordbo, från Asien till Karlstad

Att växa upp och leva så pass länge utomlands har säkerligen präglat mig väldigt mycket. Å ena sidan är det något som gjorde min nationalidentitet starkare, som ett av få norska barn på internationella skolor blev man stolt över sin egen kultur. Å andra sidan hjälpte det mig att se min egen kultur från ett utifrånperspektiv. Jag är uppvuxen i Asien och flyttade tillbaka till Norge efter åtta år utomlands först när jag var tretton år. Men jag flyttade utomlands snart igen, bland annat har jag bott i Australien, Sydafrika och Belgien. Jag märkte att när man bor utomlands umgås man lättare inte bara med andra norrmän utan med personer från hela Norden: man dras till dem som en magnet.

Nuförtiden bor jag i Karlstad och jag kan njuta av att kunna behålla min identitet eftersom så mycket är sig likt i Norge och Sverige: värderingarna, tankesättet – förutom att man kanske är lite mer politiskt korrekt här. När jag jobbade på ett norskt-svenskt Interreg-projekt för Värmlands Länstyrelse märkte jag att det fanns ett stort intresse bland svenskar för att verka i Norge, framför allt i gränsområdet, men att många mötte hinder med det. Därför bestämde jag mig för att starta eget, bli någon slags bro mellan länderna och hjälpa svenskar som vill driva affärer och projekt i Norge, bland annat med kommunikation, rådgivning kring affärskultur och etablering, registrering av företag mm.

Att prata skillnader och myter – med humor

När jag pratar med min målgrupp har jag som utgångspunkt att vi är lika, men jag tycker att det är kul att prata om skillnaderna också. Genom att göra detta vill jag inte polarisera eller skapa avstånd. Istället blir de små skillnaderna ett sätt att berätta hur lika vi egentligen är och att det finns bra saker i båda länderna. Jag använder mig av humorn och leker med stereotyperna, försöker att avskaffa myter så som den av ”den rike norsken” och ”den duktige svensken”. Jag försöker ge en bakgrund till varför vissa stereotyper finns, till exempel att norrmän oftast möter svenskar i serviceroller, inom restaurangbranschen, och svenskar träffar norrmän som är på semester, som är ute och shoppar. Jag berättar om trenden på tidigt 2000-talet då många unga svenskar reste till Norge för att jobba, använde inga pengar i Norge utan sparade allting för att sedan åka till Thailand och festa. Denna negativa bild av ”partysvensker” finns lite kvar än idag, och det är sådana fördomar och skillnader som kan vara bra att känna till när man ska förhandla eller samarbeta med norrmän.

Mer fokus på den ”tråkiga” Norden

Under tiden jag bodde utomlands mötte jag framför allt en väldigt positiv bild av Norden: i Sydafrika till exempel vet många att man har god ekonomi i Norden, att det är tryggt och fredligt. Vi är kända för att vara ett diplomatiskt område utan större konflikter och alla vill gärna dit. I Sverige kan jag en sällan gång råka ut för negativa stereotyper om norrmän. Man får ofta höra hur dålig maten är i Norge och man kan bli lite trött på det. Men det är självklart att man överdriver de små skillnaderna eftersom länderna är så lika.

Nu under coronapandemin har det varit särskilt tufft: släktingar och vänner i Norge vill att jag ska förklara varför svenska hälsomyndigheter gör som det gör, och mina svenska vänner vill veta från mig varför Norge valde en annan strategi. Jag som får en inblick i båda perspektiv ser också det komiska i allt detta, hur mina bekanta den ena dagen försvarar riktlinjer i sitt eget land, och dagen efter önskar att man hellre valt strategin  i grannlandet.

Jag tror att corona har både satt ett stopp för utvecklingen av relationerna nordiska länder emellan, men det har också visat potentialen i vårt närområde. Till exempel vill flera  åka på semester någonstans nära men som samtidigt är lite exotiskt. Då kan man åka till den närmaste utlandet, till Norge som svensk, eller till Sverige som norrman.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det kommer en tid efter corona också, och jag hoppas att man ska bli lite mer intresserad av det som händer i de andra delarna av Norden då. Jag har läst en intressant bok av Bengt Lindroth, ”Härliga är Norden”. Han skriver om hur ofta journalister, politiker, näringslivstoppar är så upptagna med att bevaka det som sker utanför Norden, i USA och Asien, för att allting ska vara så dramatiskt och spännande. Man vill ha konflikter och det som sker i grannländerna tycks vara tråkigt, så man tittar bortom de nordiska gränserna. Men poängen är att vi ska stå samman och möta världen samman, vi har gemensamma intressen som är geopolitiska och ekonomiska, och vi har kunskaper och kompetenser att utnyttja. Jag önskar att tiden efter corona kunde ta med sig en större och opartisk medietäckning, mer språkutbyte och mer gemensam utveckling. Detta måste börja redan i skolan.

Aktuellt hos Föreningen Norden