Träffpunkt Norden på Morokulien

Den 26 augusti ordnade Föreningen Norden Arvika Träffpunkt Norden, där angelägna frågor om pandemins gränsstängningar mellan Sverige och Norge togs upp. Vad lärde man sig, och hur går man vidare i framtiden? Texten nedan är skriven av Föreningen Norden Arvikas Britt Andersson.

Trots att fredagseftermiddagen är helig för många familjer, blev vi många som samlades vid den amfiteaterlika scenen på Fredsplatsen. Johan Birgersson, moderator och studierektor på Ingesund, Arvika, hälsade oss välkomna.

Bente Mattsson från Föreningen Norden Arvika, Knut Hvithammer från ARKO-regionen och Willy Lindemark från Föreningen Norden Kongsvinger inledde med varsitt kort inlägg. Bente Mattsson gick tillbaks till Föreningen Nordens bildande och påminde om historien och föreningens målsättning. Knut Hvithammer talade om ARKO som ett unikt gräns-och samarbetsprojekt, det första i sitt slag i Europa.

Willy Lindemark talade om att föreningens strävan är att denna gränsträff ska bli startpunkten för ett utökat samarbete och att vi tänker oss att ha en träff här den 1 juli varje år. Han ville likna Träffpunk Norden vid Fredsplatsen vid ett ”Almedalsveckan för Norden”.

Johan Birgersson ledde sedan ett mycket intressant samtal mellan Pål Jonsson, Harald Vallgårda och Espen Nakstad. Pål Jonsson är riksdagsman för Moderaterna, ordförande i försvarsutskottet och sitter med i Nordiska rådet. Han bor själv i gränsregionen. Harld Vallgårda är fylkeslege i Innlandets fylke. Han är själv svensk och på så sätt personligt berörd av gränsstängningen. Espen Nakstad är assisterande direktör vid Helsedirektoratet i Oslo, man kan säga ”Norges motsvarighet till Anders Tegnell”.

Espen Nakstad framhöll att det hade varit god kontakt mellan Helsedirektoratet och Folkhälsomyndigheten i de båda länderna, men på den politiska sidan “vill varje regering styra sitt eget land”. Gränsstängning är ett politiskt beslut. Men medicinskt kan man tänka att virus sprids inte i utomhusmiljö, så varför ska man förbjuda folk att röra sig utomhus? På frågan om man hade gjort rätt i Norge svarade Espen Nakstad: ” Vi gjorde mycket rätt, men en del kunde vi ha gjort annorlunda” Han framhöll också att Norden som helhet klarade sig ganska bra under pandemin jämfört med andra länder.

Harald Vallgårda berättade att det hade varit tät kontakt mellan kommunerna på båda sidor gränsen och att man tidigt såg de problem som gränsstängningen medförde. Han talade om att man borde arbeta fram en plan för olika riskscenarier vid gränsen.

Pål Jonsson talade om att ”gränsregionen  är två länder men ett samhälle, men det vet man inte i Stockholm”. Han talade om att förtroendet mellan länderna har fått sig en törn och att vi nu måste bygga upp det igen.

Vid paneldebatten, som följde sedan, deltog både drabbade arbetspendlare och politiker och tjänstemän från gränsregionen. De ”drabbade” var gränspendlarna Fredrica Bornstedt Staxhammar, boende i Arvika och lärare i Kongsvinger, Sven-Erik Karlsson, som bor i Eda och arbetar på Norsk Hydro i Magnor och Trond Erik Grundt, som bor i Magnor och arbetar på Grensetjänsten på den svenska sidan gränsen. Fredrica Bornstedt Staxhammar och Sven-Erik Karlsson hade starka berättelser om vilka problem som drabbade dem vid gränsstängningen. Det handlade om provtagningar, långa köer och restider till arbetet och inte minst ekonomiska bekymmer, när man inte kunde eller fick komma till jobbet. Det handlade också om utfrysning och rädsla på den norska sidan, när man trodde att smittan kom mest från Sverige.

Trond Erik Grundt talade om vilka problem många människor hade som kontaktade Grensetjensten. Gränsstängningen medförde ett stort lidande för många familjer, både psykiskt och ekonomiskt. Och ett problem var att reglerna ändrades hela tiden.

De politiker och tjänstemän som deltog var: Camilla Thue, Eidskog, Eli Wathne, Kongsvinger, Johanna Söderberg, Eda, Anders Andersson, Eda och Peter Söderström, Arvika. De  instämde alla i Pål Jonssons beskrivning av gränsregionen som två länder men ett samhälle. Inte heller i Oslo förstod man detta. Det blev en uppgift att föra frågorna och problemen uppåt och förklara för Stockholm och Oslo hur stängningen av gränsen drabbade. Johanna Söderberg ställde frågan:”Vilken nytta gjorde egentligen gränsstängningen, om man tänker på smittspridningen?” Anders Andersson, Eda, pratade om vilken skada gränsstängningen gjorde för handeln. Han berättade att Eda kommun nu har fått en viss befolkningsminskning. Stängningen av gränsen har medfört en viss osäkerhet hos befolkningen. Från den norska sidan framförde man att man nu har svårt att få arbetskraft inom vissa områden. Man var rörande överens om att man måste bygga upp förtroendet på nytt på båda sidor och att den gräns som i så många år varit osynlig, men som helt plötsligt blev som en ”Berlinmur” måste suddas ut igen!

Fotograf Adrian Øhrn Johansen, Hvaler, Norge berättade om när han under pandemivintern 2021 genomförde en” visuell gränsundersökning”, då han besökte 58 stängda gränsövergångar mellan Norge och Sverige. Resultatet blev en historisk fotobok fylld av hinder – “Gränsundersökning 2021”.

Pål Jonsson avrundade med en del reflektioner inför framtiden. Han radade också upp en del orsaker i Sverige till de problem som uppstod:

• Vi var oförberedda på en rad områden.
• Vi hade ingen krishanteringslag. Därför fick vi lagstifta i en hast.
• Vi hade inte bestämt vad som var samhällsviktiga funktioner.
• Vi hade  nedrustat försvaret och hade inte längre något fungerande civilförsvar. Det hade Norge och Finland.
• Vi i Sverige arbetar mycket med frivillighet, men någon måste styra.

På alla dessa områden måste vi vara bättre förberedda till nästa kris.

Han avslutade med att säga ”när vi är i Stockholm känner vi oss lite som från en utkant, men vi kommer från Nordens hjärta!”

Åsa Torstensson, förbundsordförande för Föreningen Norden Sverige och Tone Trøen, styreleder för Föreningen Norden Norge avslutade gränsträffen tillsammans. De tackade de arrangerande lokalföreningarna i Arvika och Kongsvinger för ett viktigt och väl genomfört arrangemang. De delade också med sig av personliga berättelser och betraktelser om gränsen.

Mellan programpunkterna blev vi underhållna med sång och gitarr av Birgitte Ovlien, musikstudent på Kulturskolen i Kongsvinger och av tre studenter från Ingesunds Musikhögskola: Fredrika Eklöf , sång och flöjt, Lovisa Lundmark, fiol och Simon Siden, gitarr.

Under tiden serverade Föreningen Norden “fika på gränsen”.