Aktuellt

10 jun 2021

Nordbor om Norden #5: Ture Butler

Ture Butler: när kyrkomusik möter folkvisor

Jag heter Ture Butler, är musiker och artist ursprungligen från Stockholm. 2014 flyttade jag till Malmö då jag sökte en ung, kulturellt berikad och aktiv stad. När jag tänker på mitt musikskapande, inspirerat av platser, och som kantats av folkhögskolestudier parallellt med arbete som elevassistent i låg- och mellanstadiet, kan jag identifiera två musikaliska grundpelare som har format mig.

Jag fick min tidigare musikutbildning genom kyrkomusik och körsång, då jag som femåring började som sopran i Stockholms gosskör. Efter ett tag gick jag över till countertenor. Men jag är också väldigt inspirerad av folkmusik och vaggvisor, något som känns väldigt nordiskt på något vis: jag tänker på vårt gemensamma nordiska musikarv, med gånglåtar och folkvisor som existerat nästan innan vi skrev ned dem på papper. Jag tycker väldigt mycket om både den svenska och norska folkmusiken, som jag lärt känna via en god vän som är folkmusiker.

Sedan kan det låta märkligt, men jag lyssnar faktiskt inte så ofta på musik nuförtiden. Jag blir lätt överstimulerad och upplever att jag har musiken i mitt huvud hela tiden så det kan ibland tendera att störa mitt skapande. Jag kan bli för inspirerad. Men just Norden har bidragit med flera samtida inspirationskällor: jag har en förkärlek till många isländska akter, bland annat bandet Moses Hightower och Hjálmar. Sedan försöker jag också vara närvarande på TikTok där många artister rör sig just nu och där har jag upptäckt en norsk artist, Aurora Aksnes, som har slagit något enormt på den plattformen. Hon påminner lite om Björk – som också är en stor inspiration för mig.

Vykort från resor som ung nordbo

Jag tycker att Norden liknar väldigt mycket en brokig men kärleksfull familj. Genom både vänner och resor har jag fått uppleva den dubbla relationen, av både konkurrens och samhörighet. Det hände kanske först när jag reste till Indien och träffade människor från hela världen. Det gick nästan alltid att identifiera andra nordbor. Det handlar inte om utseende, utan det är något visst sätt att föra sig. Jag tror att vi har liknande sociala sfärer, det är en viss social försiktighet, en lätt närvarande oro som kännetecknar oss. Att man gärna tar ett steg tillbaka och analyserar sammanhanget.

Det är något man mycket lättare lägger märke vid när man är på andra sidan jorden. Att det finns en syskonskapskänsla som grundsten. Jag var också på Island med en kompis och vi hade inte riktigt råd att göra saker, men vi hittade en intressant lösning: av en slump hittade vi en isländsk skjutsgrupp på Facebook, vi skrev där att vi var två unga svenska studenter som försökte uppleva Island på en begränsad budget och att vi gärna erbjöd våra hem till förfogande om någon kunde hjälpa oss att se Island. Och hjälp fick vi verkligen! Vi fick en enorm mängd svar, många isländska ungdomar som tog med oss på bilfärder och visade sina personliga smultronställen för oss, värmekällor, vattenfall och gejsrar.

Som Malmöbo försöker jag ta mig ofta till Köpenhamn: kulturlivet, den härligt närvarande befolkningen i hela Danmark är väldigt lockande. Och detta med språket, det tar lite tid initialt att ta sig in i språket men det är inte så långt ifrån svenskan egentligen. Det är så många inom Sverige som tycker att det är så svårt att förstå skånska, och jag som har spenderat så mycket tid på Österlen tycker att det handlar bara om att lyssna lite noggrannare. Samma för danskan, det tar inte så lång tid att lära sig, egentligen.

I Seved med en hoppfull blick mot Norden

Jag har just avslutat ett år på Kulturprojektslinjen på Skurups folkhögskola. Där har jag kunnat arbeta med projekt som innefattar mitt eget artisteri och som resulterat i ett EP som heter ”Seved”, sista delen av en trilogi som har kopplingar till olika områden i Skåne och Småland som ligger nära hjärtat för mig och min producent. Den första, ”Borrby”, är en liten by på Österlen där jag har sommarhus tillsammans med min släkt. Det andra heter ”Gemla” som är ett litet samhälle utanför Vaxjö där min producent är uppvuxen. Den tredje är döpt efter området där jag och min producent träffades och bodde tillsammans: Seved är ett område i Malmö som har ett ganska dåligt rykte, men som jag tycker är en fantastisk stadsdel med väldigt härliga människor, många kulturarbetare och arbetare framför allt från den lägre-medelklassen. Jag hann bara spela i Danmark en gång innan pandemin slog till men jag ser fram emot att fortsätta upptäcka Norden med turnéer och fler musiksamarbeten när den är över.

 

Du kan läsa mer om Tures EP ”Seved” i senaste numret av Nordens tidning HÄR.

Aktuellt hos Föreningen Norden