Tillsammans för tryggad matförsörjning

Tillsammansförsörjning i stället för självförsörjning. Så engagerar sig människor runt om i Norden för att säkra de grundläggande behoven för trygghet – att det finns mat och rent vatten att dricka.

Text: Lovisa Olai

Klimatförändringar, föroreningar och geopolitiska konflikter utmanar tillgången på mat och rent vatten. För att lösa framtidens utmaningar krävs nya förhållningssätt och på flera håll i samhället pågår spännande initiativ för att utveckla hållbara och trygga livsmedelssystem. Initiativ och visioner som sätter fokus på var och hur mat produceras.

Ett exempel är Facebookgruppen Matvärn som växte snabbt när den startades av småbrukare år 2022 i Sverige. Med matvärn menas att en mindre grupp människor samverkar lokalt för att producera mat som sedan delas. I motsats till självförsörjning skapas tillit till kollektivet för att förbereda sig för eventuella kriser. Initiativet är delvis ett svar på bristande livsmedelsberedskap. En annan drivkraft är kvaliteten på maten, att producera oprocessad och nyttig mat.

UTSATT LÄGE I ÖSTERSJÖN

På det självstyrande Åland, som ligger mellan Finland och Sverige, har man kommit långt i arbetet med att sätta fokus på en trygg och hållbar livsmedelsproduktion. Ålands Utvecklings- och hållbarhetsråd är ett exempel på detta. Rådet startade år 2016, som en del av nätverket Bärkraft.ax vars syfte är att stötta genomförandet av den åländska hållbarhetsagendan. Rådet tar vartannat år fram en rapport som visar hur arbetet med sju strategiska mål fortskrider. Fredrik Rosenqvist ansvarar för målet som handlar om hållbar konsumtion och produktion.

– Det blir tydligare på en ö att man behöver konsumera lokalt för att kunna bo kvar här i framtiden. I dag kan vi överleva helt och hållet på det som produceras här på Åland, men självklart är även vi beroende av omvärlden, säger han.

Fredrik Rosenqvist nämner beroendet av transporter som en sårbarhet, även om det inte enbart är öar som är transportberoende på en global marknad.

– Det som framför allt gör vårt livsmedelssystem sårbart är att vi är så få. Vi har ett stort mejeri, ett stort slakteri och så vidare. Om en länk i kedjan försvinner riskerar hela systemet att falla. Därför är också ett av våra delmål att 80 procent av alla ålänningar ska äta en i huvudsak lokalproducerad kost, säger Fredrik Rosenqvist.

Finns det en större medvetenhet om matförsörjningen på Åland jämfört med andra delar av Norden?

– Jämför du med till exempel Sverige skulle jag säga att det finns en större medvetenhet på Åland och i Finland eftersom vi upplevt krig i närtid. Därför är beredskapen bättre här – både till följd av en medveten politik och inställningen hos människorna som bor här.

AXGANER ÄTER ÅLÄNDSKT

På flera håll i Norden pågår initiativ för att stärka lokal livsmedelsproduktion. På Åland finns till exempel begreppet axgan. En axgan kan vara en person som i huvudsak äter mat producerad på Åland eller en måltid med åländska råvaror, men det används också i en vidare benämning som ett sätt att visa stöd för det småskaliga och lokala.

– Axganbegreppet fick stor spridning på kort tid och jag tror det beror på att det redan fanns en vilja att konsumera åländskt, säger Fredrik Rosenqvist.

I Utvecklings- och hållbarhetsrådets senaste rapport adresseras den sorg det faktiskt kan innebära att lämna det bekväma och goda livet vi kunnat leva fram tills nu. Hur hanterar ni den känslan?

– Vi försöker alltid hitta lösningar där förändringen inte känns som en uppoffring. Där behöver vi bli bättre på att förklara vad vi vinner på förändringen. Men det är väldigt svårt att genomföra förändringar om människor känner att deras livskvalitet försämras till följd av dem, säger Fredrik Rosenqvist.

MEDBORGARNA FICK TYCKA TILL

En stor del av den framtida matförsörjningen handlar om att vi behöver ändra våra beteenden och äta mer hållbart redan i dag. Under våren 2023 testade det svenska Livsmedelsverket ett nytt sätt att få in förslag på hur vi kan göra just detta. I en nationell medborgarpanel diskuterade sextio personer från hela landet hur samhället skulle kunna se ut för att ge förutsättningar för att äta hållbart.

Resultatet blev sedan del av underlaget till det regeringsuppdrag som Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten har. Ett uppdrag som går ut på att ge förslag på mål, indikatorer och insatsområden för en hållbar och hälsosam livsmedelskonsumtion.

– Frågan vi ställde till medborgarpanelen var: vad behöver förändras för att du och alla andra ska kunna äta på ett sätt som är hälsosamt, hållbart för planeten och som alla har råd med? säger Irene Blom på Livsmedelsverket som också varit projektledare för panelen.

Vad gav medborgarpanelen för insikter som ni inte kunnat få på andra sätt?

– För det första får vi in ytterligare ett perspektiv i diskussionerna – konsumenternas – och det förväntas höja kvaliteten på det underlag vi lämnar över till regeringen. För det andra är det ett bra sätt att depolarisera frågan. Forskning har visat att medborgarpaneler kan ha just den effekten, och vi upplever att det offentliga samtalet om vad vi bör och inte bör äta är ganska polariserat i dag.

FOLKETS REKOMMENDATIONER

Medborgarpanelen gick ut på att deltagarna först fick lära sig mer om ett ämne kopplat till hållbar livsmedelskonsumtion, oftast genom experter. Paneldeltagarna bidrog sedan med sina perspektiv och sin kunskap i de efterföljande diskussionerna om förutsättningar i dag och olika insatser för att förbättra dessa. Detta är det centrala i en medborgarpanel enligt Irene Blom. På så sätt går det att se hur ett representativt urval av befolkningen, utifrån satta kriterier som till exempel ålder, ser på en fråga. Det sista steget var att panelen skulle formulera rekommendationer.

– Det som kanske överraskade oss var att många rekommendationer handlade om ekonomiska styrmedel, som sänkt moms på frukt och grönt och en höjd skatt på socker. Vi trodde att medborgarna inte ville bli styrda i sina val men när de fick kunskap i ämnet landade de i sådana rekommendationer. Den insatta medborgaren såg alltså värdet i att styra konsumtionen i en mer hållbar riktning, säger Irene Blom.

Precis som Fredrik Rosenqvist kommer även Irene Blom in på svårigheterna att få till förändring om medborgarna inte själva är med på det. Inställningen är lika viktig som initiativen.

– Jag pratade med en av paneldeltagarna som initialt bara kommit dit för att säga vad han hade att säga och sedan åka hem igen. Men efter diskussionerna insåg han att även han behövde lyssna och ta in andras perspektiv. Det är ett bra betyg på vad delande av erfarenheter och kunskap kan leda till, säger hon.

Personerna i artikeln

Fredrik Rosenqvist, ansvarig för hållbar konsumtion och produktion på Ålands Utvecklings­- och hållbarhetsråd (foto: Therese Andersson) och Irene Blom, projektledare på Livsmedelsverket (foto: Christoph Blom).

Bilder i artikeln: Foto grönsaker: Plainpicture, Johnér, foto på kor: Caluvafoto, Johnér.